Den som lever får se.

Tungt.


Piller, kroppen sitter fast hårt i sängen på morgonen.

Skolan , orkar inte idag.

Hemma... Vaknar av att brorsan skriker på morsan , som vanligt.
Han slänger igen dörren och morsan som vanligt när hon blir ledsen börjar hon plocka runt i allt.
Hon mumlar för sig själv för min mor är sånn.
" Snart början han slå mig , det är så nära"
Vi bor i en trea lägenhet så det är rätt så lätt att höra varandra hela tiden.
Jag som haft drömmar om ångest typ dö , slås , droger, varför.
Vaknar som vanligt upp med det och hör det här.
Vanlig sak det händer varje dag.
Morsan sliter upp min dörr , hårt så det slår lok för öronen.
-aj som fan ! ( typiskt mig)
Morsan "UPP"
Kl 13:34

Äsch , palla. Hon går snart ut och röker.

Jag går till toan och tittar ut genom hallen.
Där stor hon med telefonen och röker.

Pappa, börjar bli lite av " jag orkar inte bry mig längre" "och" typen igen.
Som faktiskt var väntat.
Jag har gett han en chans och än en gång gav han mig de falska förhoppningar av att tro att jag har en pappa. Jag blir bara rädd.

Jag har känt mig lite halft sjuk enda sen jag vaknade så har legat i soffan tills en kompis ringde och ville ha med mig ut för att spela lite i replokalerna vid vårat ungdoms ställe i hagfors " upstairs"
min ångeset har styrt mig idag.
Jag orkar inte.
Bokstavligt talat.
Och det märks så bra , därför är sjuk så jävla bra att skylla på för då ser folk men egentligen inte.

Jag saknar min kärlek och det är irriterande.
För jag är rädd för kärlek och ju mer jag saknar den ju mer osäker blir jag .
Och det är inte bra.
Samtidigt som jag inte kan lägga bort en sekund av min kärlek för hon är verkligen det perfekta i mina ögon och bara ha henne hos sig .. går inte att beskriva.
Hennes kropp.
Henns humor.
Hennes ögon...
Hennes ögon som man liksom bara sjunker in i och medans man tittar så lägger hon armen runt axlarna och kysser en och man bara flyger , svävar och det pirrar så bara känner man hjärtat slår.. sakta , sakta, men endå hur fort som helst!
Hur är det möjligt ... Jo , jag är kär i dig , Anna.

Jag tittar runt på bilddagboken och ser en människa som har det finaste ansiktet och formerna jag vill ha.
Varför kan jag inte se ut så...

En sak till jag har tänkt på...

Jag får snart besked om att jag ska läggas in.
Men jag vet inte om det egentligen behövs..
jag tror att jag bara behöver/vill ha en familj som kan ta hand om mig.


För det värsta men endå bästa jag vet är att vara hemma hos någon och dom har den där familj grejen .
Äter tsm.. inga fyllon eller drogare som ligger däckade under borden.
Dom äter tsm .
Dom åker ut tsm.
Och dom bara.. gör saker och finns där för varandra.
Varför fick jag inte chansen att testa ?

Men som vanligt , jag vill inte att mina problem ska finnas.
Jag orkar inte bry mig , jag vill inte .
Det finns så jävla många fler människor som mår dåligt , ta hand om dom istället.
DOM BEHÖVER DET.
Men samtidigt vill jag bara må bra.