Den som lever får se.

Nuigen.

Jag andas faktiskt ut.
Mer lättande.
Enklare.

Ångest kommer som en stor jävla boll rakt emot en och
man rasar ihop.
Men nu är jag förbannad , jag pallar inte mina aggressioner mer.
Jag drog till den jävla bollen , den flög iväg.
Och jag ramlar ihop på golvet av lättnad.
för...

Jag andas faktiskt ut.
Mer lättande
Enklare.

Jag: Ställ dig upp , skärp till dig för fan.
Det finns ingen annan än du i hela jävla världen som kan ändra på hur då mår.
Se inte saker som det mörkaste när det helt enkelt bara känns totalt jävla ute.

Den:Det är ute... du klara ju fan inte ens stå upp. Titta på dig själv * ser i spegeln* Det du ser där, den personen är fördömd. Kan du inte se , det kan alla andra! Hahah , fan vad du suger.
Du ska ligga ner tryckt mot marken så alla kan trampa på dig som en dörrmatta Då kommer du upp en dag i den nivån som du är värd. Folk utnyttjar dig , ser du inte det...


Jag: Hålkäft , hålkäft , hålkäft!!

Om jag har tur.. efter två timmar är det borta.
Det är borta , men det finns alltid en sak kvar.
En dag ska jag döda dig, jag vet bara inte hur än.

Tystnad...