Den som lever får se.

Idag kom jag på något nytt.
När natten kommer föds en ny dag.

Jag gick ut kl23:57
Nu sitter jag är kl 00:57
klockrent.

Louise kom utan för där jag bor för att prata med mig, underbarare kompis finns det inte.
INGEN , kan slå det.

Jag skrek , ville gråta men orkade inte.
Jag hade panik.
Jag Gick runt.
Kylan av vinter vädret kände jag inte fast jag bara hade tröjan på mig.
Jag gjorde en snö boll.
En stor!
Jag slet.
Jag skrek.
Jag ramlade.
Jag ställde mig upp.
Jag fortsätte.
Louise gick efter och tittade på mitt , lidande ?

Jag jämn förde snöbollen så här samtidigt jag slet med den.

Den började lite , den växte. - Ångest börjar litet och den växer genom livet.

Jag slet upp den för kullarna och rullanden ner den , fort gick det. - För att visa min vilja till att jag VILL må bra. Måste jag slita . Men jag faller , och fort går det att falla.

Sen upp igen. - När man fallit måste man upp igen. Hur jävla hårt den än är så måste man.

Sen låg den där på kullen. - Nu är jag där jag vill vara i livet och jag måste hålla i det . Och nu har jag left.

Solen kommer ju komma och min snöboll smälter bort. - Nu ligger jag på döds bäden som gammal och tänker på det jag gjort och varit med om. Och att jag fan klarade det!
MAN MÅSTE FÖRSÖKA !
Hur jävla piss det en ser ut.


Bara för jag har så mycket att säga .
Nu sitter jag här .
Med inget att skiva .

Min kärlek.. Dumpade mig.

Kärlek, så fort jag känner den .
Så fort den tränger in i mina lungor , nerver , hjärtat.
Så försvinner den.
Något så underbart , så man kan känna den , andas den.
En del lever till och med på den.
Fast det gör vi ju alla om man tittar efter.
Syskon-kärlek
Kompis-kärlek
Husdjur-kärlek
Kärlek till saker.
Kärlek till det mesta man gör.

Att den kan förvinna så fort .

Jag var tillbax till skolan idag.
Orkade inte upp till första lektion så drog mig i min säng en timme extra.
På vägen ditt andas jag knappt för ångsten trycker ihop mina lungor .
Jag kommer in i klassrummet och sätter mig och jag svettas känner alla blickar som lägger sig på mig.
Jag springer ut och sätter mig i trappan.
6:orna springer förbi dom ser rädda ut som vanligt.
KAN FOLK SLUTA VARA RÄDDA FÖR MIG ?!
Du ringer och berättar att det är slut.
Min lärare springer för att leta efter mig och hittar mig.
- Varför är du inte där inne, men ! Hur är det?
-Jag *sväljer* fixar en sak bara.

Det är typiskt mig , jag vill fixa .
Kommer hem senare idag och mamma ...
Mamma är... mamma.
Mamma: Väcker er 7 för jag ska bort 8.
Jag: Vart ska du ? *medans jag går*
Mamma: Till sjukhuset .
Jag: Va ?..! * stannar helt och vänder mig om*
Mamma: ja , ska till spykratrin(stavning suger , palla bry)
Jag: jaha .. så det var inget annat..

Mamma är endå min mamma.
klart som fan att man bryr sig.
Man kanske bara är rädd för den kärleken efter allt som hänt.

Mamma går in till min bror , Niklas.
För att berätta att hon väcker honom...
Niklas:UT.
mamma: men vad är det.
Niklas : Men fattar du inte , ut för inihelvete.
Mamma: men .. *stänger dörren*
Niklas:Fitta.
Mamma: vad sa du*öppnar dörren*
Niklas: Att du är en jävla äcklig fitta , den största också.

Jag springer ut..
KAN NU SLUTA NU FÖR FAN?!

Mammas ögon... Dom ögonen hon hade när vi kom hem som små och pappa låg översvämad i öl , spyor och piss!

Springer in på mitt rum och sliter mig i håret .
Springer runt , trampar i intet.
Stannar framför spegeln.

Tittar mig själv.
Tittar mig djupt i ögonen och säger.

" Du , du är fan ingenting"