Den som lever får se.

Känslan.

Mitt hjärta hoppar.
Min mage killar.
Mina läppar ler samtidigt som jag bitter mig i läppen.
Min kropp spänner sig och håret på mina armar , ben och nacke reser sig.
Jag får en klump i halsen som kommer i vägen för att kunna andas ordentligt men ändå när mitt hjärta slår jätte snabbt.
Kärleks ruset kom genom kroppen på mig.
Men.. ingen att ge det till.

Jag ställer mig upp och möter min spegel.
Det tar stop.

Mitt hjärta tyngs ner.
Min mage gör ont.
Mina läppar blir lika tunna som ett streck.
Min kropp börjar svettas och jag orkar inte stå.
Jag får en klump i halsen som kommer i vägen för att kunna spy upp på mig själv. Och känns som hjärtat slår i halsen.

kl är 02:08 mina tankar och pressen på mig själv att jag måste upp imorgon.
Jag måste fixa det jävla musik provet , måste klara det där jävla engelska provet.
Pressen , det där jag måste.

Samtidigt känna den hårda känslan.

Hänga.
Brinna.
Drunkna.
Skjuta.
Skära.
Hoppa.
Överkörd.
Överdos.
Total död.

Som vanligt ställer jag mig fortfarande frågan.
Slutar det gör ont då ?
Jag är så nyfiken.
Nyfiken på om min smärta går över då ?
Vilket gör ondast ?
Om jag själv fick välja ur mina favoriter skulle jag nog
välja att brinna , drunkna, överdos eller skjuta.

Brinna för att kunna hinna känna efter hur min hud svider och mina tankar åka förbi innan min syre tar slut och jag svimmar och brinner upp.

Drunkna för att känna hur ångesten känns som att ligga under vattnet och inte få luft dessutom är jag rädd för vattnet inte för att det kan ta död på mig utan att det kan få mig att känna så.

Överdos för att dö på det sättet jag alltid trodde jag skulle hitta min bror död.

Skjuta mig är nog det sista alternativet.. Tänker mer på vart jag skulle skjuta mig.. i munnen med pipan upp tryckt i gommen så att mitt ansikte kanske blir kvar.
Vill att min mor ska kunna se mig en sista gång innan dom begraver mig.

Men nej..
Jag är för längtansfull med att komma tillbaka till den här skit hålan kallad stad efter jag tagit mig iväg från den , när jag blivit något och visat dom som aldrig trodde .
Visa att jag , jag klarade mig medans ni blev fast här.

Jag har något bra nu, jag har ett mål!

Men varje tanke om att ge upp och lägga sig ner finns med.
Men tanken av att jag inte kan , för något jag aldrig kommer göra
är att svika dom jag mest har kär.
Huvudet högt fast tårar rinner.

Du klarar dig ska du se.