Den som lever får se.

Dags igen.

Sen gårdagen har hela jag varit fyld med ångest.
Jag har varit ingenting folk har gått genom mig och jag har inte funnits där.
Gårdagen var ute på ungdoms cafetet "upstairs" och känner hur hjärtat slår upp i takt och mina andetag blir hårda och snabba .
fan...
Tårarna tryckte fram och jag fick tag i Josefin som höll om mig den enda människan som såg mig.
Jag känner mig bort glömd och jag orkar inte.

Och nu .. är det redan dags åker iväg och kommer hem med ett svar.
Jag kanske lämnar er snart igen.
Fast den här gången en längre tid.