onsdag 24 mars 2010

runtOchOmigen.

Jag vill skriva ur mig allt men jag vet inte vart jag ska börja.
Jag vill inte ha det skrikande i mitt huvude mer.

Det sitter hårt spänt mot halsen, jag går på tå mot jordens yta.
Lever jag eller är jag redan död eller går jag mot ljuset ?

Precis som kärlek styr världen så växer bara mitt till hat för allt du någonsin gjort är att förstört mig, alla som ger mig av sin kärlek har sönder mig.
Varför skulle jag då lita på en människa när man inte kunna gjort det med någon man sett upp till så mycket, som varit ens förebild och bara förstört en.
Jag är trött på folk som säger " jag älskar dig " med toma ord.
säger det för det låter bra eller bara passar in i en stund.

Mest av allt vill jag slå dig till marken peta ut dina ögon och skära upp ditt ansikte.
Jag vill förgifta dig och se dig plågas till döds.
Du ska plågas och ha ont så du kan få känna hur jag känner, hur vi känder , hur DU fick oss att känna.
Jag hatar dig, och det här är bara kärlek med ett tomt hål för du ska ha det speciella namn för mig men allt jag kan säga är att du är död, för det , det är allt du någonsin kommer vara för mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar