Den som lever får se.

Som när man försvinner bort i en värld full av fantasi och saker som kan vara för bra för att vara sant.
När verklighets känslan försvinner och man känner jorden under fötterna man står på.
Allt runt om går och går , snabbare och snabbare.
Själv står man stilla.
Stilla utan att känna eller ha en aning om.
Eller orkar man bry sig ?

Helvetet säger dom är svart och finns inget hopp kvar efter det.
Men det brinner ju, alltså finns det ju ett ljus ?

Himmelen ska vara ljuset, hoppet , riket alla vill till efter döden.
Men även himmelen blir svart ibland.

Ibland önskar man att tiden kunde stanna vid ett underbart tillfälle.
Ibland önskar man att tiden kunde gå fort vid ett segt tillfälle.
Men klockan går och går, inget kan hindra den. Hur mycket du än försöker så blir sekund efter sekund ett förflutet.

Jag , jag är som klockan.
Och inget får hindra mig.


Du ser mig.