saknad.

Vi sitter i två olika städer med våra två olika världar.
Medans du inte alls är som jag.
Känslor och sätt förvandlas till svart och vit.
Bråk och skrik till att vi egentligen bara bryr oss om varan.
ut och känn världens goda stunder som man andas in och klumpen i hjärtat förvinner
av känslan , fan jag är fri.
Men varför saknas något , varför finns det något kvar med mig som inte försvinner.

Varför känner du samma sak ?

Sitter och väntar och väntar.
Men väntan efter att det tomma i kroppen ska
få en utfyllnad kommer inte till sitt slut.

Allt är så bra, jag lever som jag aldrig trode att något skulle kunna se ut.
Kan man leva så här ?
Det är liksom
lugnt
tyst
varmt
det är hemma.

Och du , du ringer hela tiden.
Dag efter dag.

Jag vill inte såra dig men dina prat om att du inte klarar dig
och vad som händer är inget jag klarar av.

Eller du , du som bara kan ringa när du kan få in dina ord av vad du vill när
du inte alls är dig själv.

Förlåt, men jag vill må bra. Och käre mor och far, inte ni idag.

Jag lämnade för att inte fylla dina problem med mina eller mina med dina.
Dina tårar straffar jag mig själv med.
Jag ville inte få dig ensam eller må dåligt.
Jag vill inte ta på mig att det ska vara mitt fel och jag ska börja trösta
dig som om jag skulle krypa upp och be om en förlåtese
det jag är ute efter nu är bara att få må bra.

För det är precis det jag ska.

Gott nytt år.

Jag andas ut min ångest av att det här året ska bli det bästa året.
Året av lycka.
Året av att jag aldrig mer ska tillåta mig själv må dåligt.
Året jag ska sluta röka.
Året då allt som är rätt ska bli rätt.

Ångest kryper kvar och sliter upp kroppen och jag tar mig inte ur sängen.
Men bit ihop för det finns dom finaste dagarna du inte vill missa.