Insåg att det är sjukt längesen jag skrev här.
Typ, 3 år.
Kände bara för att kanske skriva lite igen.
I den starka kropp du tror dig säga ha byggt upp. I stillheten när ingen ser även du som många andra ber om att slippa evigt bära på den sten som endast visas när ingen ser för att få vara svag för i alla fall ett tag, innan natten föder ut en ny dag och du ska bygga upp ett nytt litet förlag som kan passa just din egna lilla dag.
Om inte, så vet du...
Att du ensam än en gång till natten blir och även din egna sten kryper fram för att vilja ha en kram till det egna starka jag som du tror dig säga att du byggt upp...
Ord kanske hänger ihop för det är meningen dom ska det.
För det är meningen det ska betyda något.
Det kommer aldrig vara någon som vet, för när de väl vet. Så är det nog försent.
